När detta skrivs är vi hemma i Svedala igen...
Lyxhotellssängen gav mig helt fantastisk sömn och vi vaknade utvilade och pigga för att göra Mumbai under en dag. Våra planer spoilierades lite på grund av en mage som arbetade för högtryck... Hur som helst fick vi ta det lite lugnt ett tag och lägga upp planen för dagen.
Vi gick ut från hotellet och började leta en autorikhsaw (tuc-tuc), vi pratar med flera chaufförer men de är ovilliga att köra oss till Gateway of India. Efter många taffliga försök att få det förklarat för oss så tror vi i alla fall att autorikhsawarna inte är tillåtna att köra dit.
En riktig muntergök till taxichaufför med en liten låda till bil blir vår för en stund. Mumbai är en lång stad.. väldigt lång stad. Det kändes som om vi åkte i evigheter och vi hade ingen koll på vart vi var nångång... han kanske lurade oss, vad vet vi. Oavsett fick vi se mycket av Mumbai.
Vid ett rödljus blev vi stående rätt länge, eftersom bilen inte hade någon ac var rutorna nerdragna. Orutinerat! Två flickor kommer fram till bilen och börjar tigga. De frågar efter pengar och visar på våra vattenflaskor. Vi har träffat på tiggare vid flera tillfällen men dessa två gav sig inte lika fort som de andra. Den på Monikas sida bilen fortsätter längst, till slut sätter hon sig på trottoarkanten och var bil börjar rulla. Rätt var det är kommer något kastandes in i bilen och vi blir livrädda. Monika har sin vattenflaska öppen och skvätter vatten över hela mig. Vi skriker till och chauffören visar för första gången någon form av känsla. Han skriker något till flickorna och de springer iväg. Vår bil kör i väg och jag är dyngsur! Vad det var de kastade in vet vi inte, vi hittade aldrig föremålet.
Vi åker nog i denna taxi i minst en timme, det är varmt och svetten lackar. Vi börjar närma oss större och vackra byggnader som en engelsmännen byggt under kolonisationen.
Gateway of India är ett minnesmärke över kolonisationen och ligger i den södra delen av centrala Mumbai, dvs längst ner.. och vårt hotell låg i norra delen.
Platsen vid Gateway of India är fylld av indiska tusister, försäljare, sk guider... Att få gå i fred och titta på byggnaden är bara att glömma. Dessutom är vi de enda icke indiska turisterna så vi blir också en turistattraktion.
Vi pausar lite i skuggan bredvid en nyfiken liten pojke. Han tittar länge på oss och har sett Monikas tatueringar. Han visar stolt upp en egen han har på sin arm och ler stort.
Bredvid Gateway of India ligger det anrika hotellet Taj Mahal hotel. För att komma in där fick vi gå genom metalldetektor och fick väskorna genomkollade av vakt, vilket inte är något ovanligt. Allt för vår säkerhet, kankse inte så konstigt med tanke på att det för några år sen var en terroristattack just på det hotellet.
Inne på hotellet vandrar vi runt en stund och bara njuter av kristallkronor som glittar och att det luktar fantastiskt gott.
Vi fortsätter vår rundtur i Mumbai och åker till Marine Drive, en flopp visar det sig eftersom det är på kvällstid strandpromenaden lever upp. Nu var det helt dött och varmt...
Vårt nästa mål var att få tag på en post, vilket har varit svårt ända sedan Agra och Taj Mahal. Nästa taxichaufför har ingen aning om vart det finns en post, så vi väljer att åka tillbaka till hotellet. Dit har han också svårt att hitta, så med bensinlampan lysandes irrar vi runt i ett rörigt Mumbai. Men eftersom det aldrig är några problem i Indien så löser han situationen galant och vi kommer tillbaka till vårt hotell.
Vi tänkte väl att vårt hotell vet vart det finns en post.. men nej... eller de vet nog men just idag stänger posten klockan 14. Jaha... så blev det med det! Ingen post och våra vykort är nu lämnade till hotellreceptionen och vi hoppas att våra 500 RS används till frimärken som de sa.
Vi börjar nu avrunda vår vistelse i Indien och det är dags för hemresa... ett sista sammanfattande inlägg kommer snart. Ska bara smälta alla intryck först...
Lyxhotellssängen gav mig helt fantastisk sömn och vi vaknade utvilade och pigga för att göra Mumbai under en dag. Våra planer spoilierades lite på grund av en mage som arbetade för högtryck... Hur som helst fick vi ta det lite lugnt ett tag och lägga upp planen för dagen.
Vi gick ut från hotellet och började leta en autorikhsaw (tuc-tuc), vi pratar med flera chaufförer men de är ovilliga att köra oss till Gateway of India. Efter många taffliga försök att få det förklarat för oss så tror vi i alla fall att autorikhsawarna inte är tillåtna att köra dit.
En riktig muntergök till taxichaufför med en liten låda till bil blir vår för en stund. Mumbai är en lång stad.. väldigt lång stad. Det kändes som om vi åkte i evigheter och vi hade ingen koll på vart vi var nångång... han kanske lurade oss, vad vet vi. Oavsett fick vi se mycket av Mumbai.
Vid ett rödljus blev vi stående rätt länge, eftersom bilen inte hade någon ac var rutorna nerdragna. Orutinerat! Två flickor kommer fram till bilen och börjar tigga. De frågar efter pengar och visar på våra vattenflaskor. Vi har träffat på tiggare vid flera tillfällen men dessa två gav sig inte lika fort som de andra. Den på Monikas sida bilen fortsätter längst, till slut sätter hon sig på trottoarkanten och var bil börjar rulla. Rätt var det är kommer något kastandes in i bilen och vi blir livrädda. Monika har sin vattenflaska öppen och skvätter vatten över hela mig. Vi skriker till och chauffören visar för första gången någon form av känsla. Han skriker något till flickorna och de springer iväg. Vår bil kör i väg och jag är dyngsur! Vad det var de kastade in vet vi inte, vi hittade aldrig föremålet.
Vi åker nog i denna taxi i minst en timme, det är varmt och svetten lackar. Vi börjar närma oss större och vackra byggnader som en engelsmännen byggt under kolonisationen.
Gateway of India är ett minnesmärke över kolonisationen och ligger i den södra delen av centrala Mumbai, dvs längst ner.. och vårt hotell låg i norra delen.
Platsen vid Gateway of India är fylld av indiska tusister, försäljare, sk guider... Att få gå i fred och titta på byggnaden är bara att glömma. Dessutom är vi de enda icke indiska turisterna så vi blir också en turistattraktion.
Vi pausar lite i skuggan bredvid en nyfiken liten pojke. Han tittar länge på oss och har sett Monikas tatueringar. Han visar stolt upp en egen han har på sin arm och ler stort.
Bredvid Gateway of India ligger det anrika hotellet Taj Mahal hotel. För att komma in där fick vi gå genom metalldetektor och fick väskorna genomkollade av vakt, vilket inte är något ovanligt. Allt för vår säkerhet, kankse inte så konstigt med tanke på att det för några år sen var en terroristattack just på det hotellet.
Inne på hotellet vandrar vi runt en stund och bara njuter av kristallkronor som glittar och att det luktar fantastiskt gott.
Vi fortsätter vår rundtur i Mumbai och åker till Marine Drive, en flopp visar det sig eftersom det är på kvällstid strandpromenaden lever upp. Nu var det helt dött och varmt...
Vårt nästa mål var att få tag på en post, vilket har varit svårt ända sedan Agra och Taj Mahal. Nästa taxichaufför har ingen aning om vart det finns en post, så vi väljer att åka tillbaka till hotellet. Dit har han också svårt att hitta, så med bensinlampan lysandes irrar vi runt i ett rörigt Mumbai. Men eftersom det aldrig är några problem i Indien så löser han situationen galant och vi kommer tillbaka till vårt hotell.
Vi tänkte väl att vårt hotell vet vart det finns en post.. men nej... eller de vet nog men just idag stänger posten klockan 14. Jaha... så blev det med det! Ingen post och våra vykort är nu lämnade till hotellreceptionen och vi hoppas att våra 500 RS används till frimärken som de sa.
Vi börjar nu avrunda vår vistelse i Indien och det är dags för hemresa... ett sista sammanfattande inlägg kommer snart. Ska bara smälta alla intryck först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar