Sista timmarna i Mumbai

När detta skrivs är vi hemma i Svedala igen...

Lyxhotellssängen gav mig helt fantastisk sömn och vi vaknade utvilade och pigga för att göra Mumbai under en dag. Våra planer spoilierades lite på grund av en mage som arbetade för högtryck...  Hur som helst fick vi ta det lite lugnt ett tag och lägga upp planen för dagen.

Vi gick ut från hotellet och började leta en autorikhsaw (tuc-tuc), vi pratar med flera chaufförer men de är ovilliga att köra oss till Gateway of India. Efter många taffliga försök att få det förklarat för oss så tror vi i alla fall att autorikhsawarna inte är tillåtna att köra dit.

En riktig muntergök till taxichaufför med en liten låda till bil blir vår för en stund. Mumbai är en lång stad.. väldigt lång stad. Det kändes som om vi åkte i evigheter och vi hade ingen koll på vart vi var nångång... han kanske lurade oss, vad vet vi.  Oavsett fick vi se mycket av Mumbai.
Vid ett rödljus blev vi stående rätt länge, eftersom bilen inte hade någon ac var rutorna nerdragna. Orutinerat! Två flickor kommer fram till bilen och börjar tigga. De frågar efter pengar och visar på våra vattenflaskor. Vi har träffat på tiggare vid flera tillfällen men dessa två gav sig inte lika fort som de andra. Den på Monikas sida bilen fortsätter längst, till slut sätter hon sig på trottoarkanten  och var bil börjar rulla. Rätt var det är kommer något kastandes in i bilen och vi blir livrädda. Monika har sin vattenflaska öppen och skvätter vatten över hela mig. Vi skriker till och chauffören visar för första gången någon form av känsla. Han skriker något till flickorna och de springer iväg. Vår bil kör i väg och jag är dyngsur! Vad det var de kastade in vet vi inte, vi hittade aldrig föremålet.

Vi åker nog i denna taxi i minst en timme, det är varmt och svetten lackar. Vi börjar närma oss större och vackra byggnader som en engelsmännen byggt under kolonisationen.
Gateway of India är ett minnesmärke över kolonisationen och ligger i den södra delen av centrala Mumbai, dvs längst ner.. och vårt hotell låg i norra delen. 
Platsen vid Gateway of India är fylld av indiska tusister, försäljare, sk guider... Att få gå i fred och titta på byggnaden är bara att glömma. Dessutom är vi de enda icke indiska turisterna så vi blir också en turistattraktion.
Vi pausar lite i skuggan bredvid en nyfiken liten pojke. Han tittar länge på oss och har sett Monikas tatueringar. Han visar stolt upp en egen han har på sin arm och ler stort.

Bredvid Gateway of India ligger det anrika hotellet Taj Mahal hotel. För att komma in där fick vi gå genom metalldetektor och fick väskorna genomkollade av vakt, vilket inte är något ovanligt.  Allt för vår säkerhet, kankse inte så konstigt med tanke på att det för några år sen var en terroristattack just på det hotellet.
Inne på hotellet vandrar vi runt en stund och bara njuter av kristallkronor som glittar och att det luktar fantastiskt gott.

Vi fortsätter vår rundtur i Mumbai och åker till Marine Drive, en flopp visar det sig eftersom det är på kvällstid strandpromenaden lever upp. Nu var det helt dött och varmt...

Vårt nästa mål var att få tag på en post, vilket har varit svårt ända sedan Agra och Taj Mahal. Nästa taxichaufför har ingen aning om vart det finns en post, så vi väljer att åka tillbaka till hotellet. Dit har han också svårt att hitta, så med bensinlampan lysandes irrar vi runt i ett rörigt Mumbai. Men eftersom det aldrig är några problem i Indien så löser han situationen galant och vi kommer tillbaka till vårt hotell.
Vi tänkte väl att vårt hotell vet vart det finns en post.. men nej... eller de vet nog men just idag stänger posten klockan 14. Jaha... så blev det med det! Ingen post och våra vykort är nu lämnade till hotellreceptionen och vi hoppas att våra 500 RS används till frimärken som de sa.

Vi börjar nu avrunda vår vistelse i Indien och det är dags för hemresa... ett sista sammanfattande inlägg kommer snart. Ska bara smälta alla intryck först...

Incheckning pa finhotell

Vaknade i den stenharda sangen pa Guest house Luisiana och somnar i den superskona sangen pa Oriential Residens i Mumbai... 
Flygresan hit gick fint, 50 minuter fran Goa till Mumbai. Det dar med tag i Indien har vi ju gett upp aven om just denna tagstracka ska vara valdigt vacker. Men 15 timmar med kackerlackor och rattor, jag betackar mig...

Det var lite vemodigt att lamna Arambol, eller rattare sagt nar man lamnar ett stalle dar man ar totalt avslappnad for att borja aka hem till vardagen igen det ar nog det som ar jobbigt.
Resan till flygplatsen var en helvetesresa... jag hade tagit aksjukemedicin denna gang men den hjalpte foga till en borjan och den hjalpte definitivt inte till att inte fa hjartat i halsgropen vid varje kurvomkorning... Jag somnade till slut av medicinen och satt och slangde med huvudet fram och tillbaka. M satt bredvid och holl stallningarna... jag horde henne halla andan manga ganger. Vi hade balte, om det ar nagon trost.

Framme pa flygplatsen var det cirkus, vaskor hit och incheckning dit, barn som skrek... hur ska det ga att jobba pa mandag?

Flygningen var en trevlig historia, vi sallskapade med en ung indier som mer an garna beratta om vad man ska se i Mumbai. Alla indier vi har mott har varit otroligt hjalpsamma och tillmotesgaende, de vill hjalpa till och ar stolta over sitt land och valdigt glada over att vi vill turista har.. maste vara for att vi ar tva sa fina och valuppfostrade flickor.

Vid flygplatsen i Mumbai blev vi upphamtade, fint som snus...  Nar vi akte till vart hotell passerade vi delar av Mumbais slumomrade. Det ska tydligen vara det storsta i Asien. Det later helt sjukt men det finns nagot som kallas for slum-turism. Det kommer vi att skippa!

Eftersom jag nu kanner att jag inte riktigt orkar vara sa djup och fortsatta skriva om slum.. sa gar jag raskt over till vart hotellrum... Jag jublade nar jag sag var sang! En riktig sang med riktiga lakan och tva kuddar var, jag kommer sova som en prinsessa i natt. Badrummet var skinande rent, inte ett spar av nan kackerlacka...

Sa kvallen i Mumbai firade med en varmdusch och hartvattning pa riktigt! Inget tjafs med kallvatten och ett stril som ett stilla majregn. Sa har ren har jag inte varit pa tre veckor.. mysigt! Vi firade aven detta med att ta en promenad till Mc Donalds for att kolla laget pa den inhemska menyn. Spicy chicken var riktigt spicy och god!

I morgon uppleva Mumabi och sen aka hem till Svedala.

Over and out Arambol

Sista kvallen i Arambol, Goa.. i morgon flyger vi till Mumbai for att kanna pulsen pa Bollywoodstaden. 

Har kan man saga att vi har haft det utomordentligt bra! Idag har det varit en varm dag som alla andra, men himlen har varit lite blaare an vanligt, vattnet har nog varit lite varmare och klarare med. Bara for att vi ska aka i morrn sakert...

Aven idag har var livraddare suttit bakom ryggen pa oss, kanns tryggt! Idag har det dock varit lugnare med fotande, bara en avvarjning och en som fragade. 

Vi ar ju har under den lagsasongen, massorna av turisterna kommer under nasta vecka later det som. Det har varit skont, eftersom vi inte gillar mangder av folk... 
Vart boende har varit toppen, bara tva stora kackerlackor inne, en groda pa toan och nan odla som har irrat fel... hela kalaset gick pa 4050 Rupier, slar man ut det per natt och skalle sa har vi bott for 17 kr. Inte illa... varmvatten, toalett och en stenhard sang, icke att forglomma de sma husdjuren... Monika vet inte nagot om grodan, men efter att ha last detta sa blir det nog liv i luckan!

I gar avslutade vi var 7-dagars massagebehandling med den basta och mest avkopplande massagen, aroma terapi.  Det var precis det jag behovde efter alla stressiga dagar pa stranden... eller?!

Sa da sager jag over and out fran Arambol for denna gang. Mycket mojligt att man nagongang i livet kommer tillbaka hit...